•  Räddaren i nöden av JD Salinger
•  Liv och Lovisa av Emma Granholm
•  Airhead: Being Nikki av Meg Cabot
•  Mycket mer än så av Sarah Dessen (Som jag läser just nu)
• Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo (Som dock inte är med på bilden)

En sak jag stör mig på är när författare gör karktärer så fruktansvärt underbara. De gör inte bara så att huvudkaraktären i boken faller för den där speciella personen utan de gör att vi läsare också faller för den där speciella personen, vilket kan vara både mysigt och frustrerande. Speciellt Meg Cabot är bra på att göra detta. Jag tror inte jag har läst en enda bok av henne där jag inte blivit avundsjuk på när huvudkaraktären i slutet av boken har sin romantiska stund med den där underbara killen. Killen som alltid har varit där, killen som är bästavännen, killen som är irriterande på ett gulligt sätt, killen som är en hjälte, killen som känner dig bättre än du känner dig själv, killen som är en riktig romantiker. Where can I get one of those? Visst kanske det finns sådanna killar i verkligheten men alltså vad är chansen att man träffar en sån? 

Karaktärer som jag önskar kunde hoppa ut ur boken och in i verkligheten: Dave i Georgia Nicholsons dagbok,  David i Washington D.C, Edward Cullen i Twilight, Michael i En prinsessas dagbok, Adrian i Välkommen hem och Ezra i Pretty little liars.

Är det bara jag som är trött på alla böcker om vampyrer, varulvar, zombies och diverse andra övernaturliga varelser nu? Jag har i och för sig inte läst några sådana böcker förutom Twilight, men jag bara känner att de verkligen inte skulle falla mig i smaken.

Dock finns det en bokserie med övernaturliga fenomen som jag faktiskt vill läsa! Det är serien Starcrossed av Josephine Angelini. Hittills har två böcker kommit ut på engelska i serien: Helena och Hades. Helena finns redan översatt till svenska, men Hades kommer ut på svenska 28 juni, ifall jag inte har fel.
Uppdate: det verkar som om Hades redan finns ute på svenska i vissa bokhandlar.

Serien handlar inte om vampyrer eller varulvar, utan istället om grekiska gudar. Jag har alltid älskat grekisk mytologi och tycker att det är väldigt intressant så jag tror verkligen att Starcrossed-serien kommer falla mig i smaken. Jag hoppas det i alla fall!

Någon som har läst dem, och vet ifall de är bra?

Jag vill bara börja med att säga att jag verkligen förstår varför den här boken fick Augustpriset! Den är väldigt, väldigt bra skriven och hela historien är skickligt ihopvävd med språket. 

Här ligger jag och blöder handlar om Maja, som bor i Stockholm med sin pappa. Majas mamma bor i Norrköping och varannan helg åker Maja dit och bor hos henne. När Maja oavsiktligt sågar av sin tumspets med en elektrisk såg på en skulpturlektion tror nästan alla att hon gjort det med flit. Alla utom Majas mamma, för hon är försvunnen. Hon är ingenstans. Inte på jobbet, inte hemma i Norrköping och inte någon ananstans heller verkar det som. Men så läser Maja helt plötsligt ett brev från sin försvunna mamma, som egentligen inte är till henne, och helt plötsligt vet hon inte vem hennes mamma egentligen är längre.

Som sagt är språket i den här boken otroligt bra, och författaren lyckas verkligen med att mejsla fram karaktärer omsorgsfullt bit för bit, tills man förstår exakt varför Maja gör som hon gör. Alla formuleringar i den här boken är så klockrena och det finns inte ett enda litet ord jag störde mig på (förutom att jag var för känslig för att läsa den mycket ingående beskrivningen av hur Maja sågar av sin tumspets), vilket jag annars har lätt för att göra. Historen är också väldigt skickligt skriven och ihopsatt, och jag tycker väldigt väldigt väldigt mycket om den här fina boken.

Jag gjorde just ett misstag. Jag plockade ner en Georgia Nicolsons dagbok - bok och började bläddra igenom sidorna. Shouldn't have done that, för nu vet jag att jag måste läsa om hela serien någon gång i sommar.
 
Förra veckan, när jag fortfarande hade skola så låg jag i soffan och läste en bok när mina föräldrar påpekade att om jag börjar läsa alla mina böcker nu så kommer de inte att räcka under hela sommarlovet. De förstår visst inte att problemet är det motsatta! Jag är säkert inte den enda med detta problem. Hur ska jag någonsin hinna läsa alla böcker jag vill läsa i sommar samtidigt som jag ska få plats med att göra andra saker också?

Så mycket böcker, så lite tid....

Denna gång får ni klara er utan en sammanfattning av boken från mig. Jag känner inte att mina ord om handlingen skulle göra boken rättvisa.

Gud den här boken är så pass otroligt grymt bra. Inte ens det, den är above and beyond otroligt grymt bra. Den är fylld med romantik, passion och en massa känslor. Den verkligen fick mitt hjärta att smälta.
Det gick så otroligt snabbt att läsa den och under vissa stunder försökte jag läsa extra långsamt bara så att jag kunde behålla känslan av att läsa denna underbara bok lite längre. 

Jag hade dock inte behövt vänta ett halvår på att få läsa den. Den var inte lika somrig som de tidigare två böckerna vilket inte gjorde mig något. Som i många böcker och filmer så stod huvudkaraktären Belly vid ett vägval. Valet mellan två killar, som råkar vara bröder och som hon båda älskar. Trots att jag vill påstå att jag alltid visste innerst inne vem hon skulle end up with så måste jag säga att jag verkligen tvivlade ett tag där. Det var inte alls så uppenbart som det brukar vara i sådanna böcker/filmer.

We'll always have summer gick rakt in i hjärtat och det ser ut som om den kommer att stanna där ett bra tag. 

När jag var liten var jag redan mycket intresserad av litteratur och av att läsa, och mina absoluta favoritböcker när jag var i åldern 5-11 var Viveca Lärns böcker om Mimmi Ljung. Innan jag kunde läsa läste mamma dem för mig och så fort jag hade lärt mig läsa läste jag dem om och om igen, och jag läser dem fortfarande idag. För mig är de förknippade med en massa minnen och det är alltid en upplevelse att läsa dem igen.

I serien ingår sju böcker:

• Monstret i skåpet
• En ettas dagbok
• Roberta Karsson och kungen
• Vi smyger på enok
• Vingmuttern, min allra bästa vän
• Mimmi och kalla handen
• Miljonären Mårtensson

Böckerna utspelar sig från det att Mimmi går i lekis tills det att hon går i tvåan, och är skrivna ur Mimmis perspektiv i dagboksform. De är väldigt tokiga och roliga och de är verkligen bra!

Jag tror att jag tyckte om dem så mycket som liten eftersom att de just är skrivna från en person som då jag då var jämnårig meds perspektiv, och inte från någon vuxens perspektiv. Då kunde man känna igen sig mycket i det som Mimmi tyckte och tänkte, eftersom att man, precis som hon, varken riktigt förstod de vuxna eller världen runt omkring. 

Ska ni köpa en present till någon som går i årskurserna F-2 kan jag varmt rekomendera de här böckerna!

Är det någon annan som också läste de här böckerna som liten?
Vad läste ni som små?

Cammie Morgans är en femtonårig tjej som tampas med vanliga problem, som vilka accesoarer som passar bäst tillsammans eller vad man egentligen ska prata om när man är på sin första dejt. Saken är bara den att Cammie faktiskt är allt annat än en vanlig tonårstjej. Hon går nämligen på the Gallagher Acadamy, en internatskola som utbildar tjejer till spioner och istället för att lära sig att hoppa bock över en plint eller att kunna rabbla alla delstater i USA studerar Cammie fjorton språk och avancerad kemi och hon kan döda en person endast med hjälp av okokt spagetthi. Cammie klarar sig bra på Gallagher Academy och har många vänner, men när Cammie plötsligt blir kär för första gången i en kille från en närbelägen stad ställs allt på sin spets, eftersom att Cammies riktiga identitet som spion är topphemlig och inte får avslöjas på något sätt.

Åh, vad jag tyckte om den här boken! Som liten älskade jag Spy Kids och det här är som Spy Kids i bokform för femtonåringar blandat med en Meg Cabot-bok, vilket, enligt mig, gör den helt underbar. Jag tycker spiongrejer är så himla coola, och att den utspelar sig på ett internat gör bara saken bättre. Dessutom innehåller den kärlek, vänskap och sorgligheter, samtidigt som den ibland är hysteriskt rolig. Jag blev heller inte uttråkad alls genom hela boken, trots att det inte hände jättestora saker hela tiden, utan det var väldigt roligt och spännande att bara få följa tjejerna på the Gallagher Academy i deras vardagsliv som var så mycket mer spännande än de flesta tonårstjejers.

Det finns inte mycket negativt att säga om den här boken tycker jag, förutom att den kanske inte var så normbrytande, om ni förstår vad jag menar? Det var hela tiden det här tjatet om att "Jag är en tjej och därför måste jag göra så här", och "De är killar, vilket är en helt annan sorts människor", och jag tycker kanske inte egentligen att man måste dela upp tjejer och killar på det här sättet. Men samtidigt som den inte var så normbrytande så var det hela tiden tjejerna som slog ner killarna, vilket kanske visst gör att den var det? Jag kan inte riktigt bestämma mig på den punkten...

En sak som jag är säker på är däremot att jag ska läsa resten av böckerna i serien! Hittills finns det fem böcker i serien, och tvåan heter Cross my heart and hope to spy. Alla böckerna har ju så himla fina omslag också!

Föresten vill jag också säga grattis till Makieu som, precis som hon skrev i förra inlägget, fick ett stipendium i form av The Hunger Games-böckerna på avslutningen!

Idag hade vi äntligen skolavslutning! Ingen mer skolplikt någonsin! Det var premieutdelning och både jag och Olivia tog emot varsitt premium/stipendium, dock för olika saker. Jag fick premium för flit och framsteg och jag fick ett tungt, ganska tjockt paket. Jag såg att alla fick olika presenter och tänkte att alla priser måste vara speciellt utvalda för var och en av flit och framsteg "pristagarna". Jag trodde direkt att det var en bok och inte vilken bok som helst. För någon månad sedan kom min lärare fram till mig och frågade om jag hade sett eller läst The Hunger Games. Jag svarade nej men att jag planerar att läsa de. Då svarade hon "Gör inte det! Vänta". Jag hade ingen aning om varför, jag trodde det var för att alla i min klass skulle få den som present eller att vi skulle gå och se den på bio eller något. 


Alla tre böcker på engelska! Kunde inte ha fått en bättre start på sommarlovet än så här! Plus att min bok som jag beställde för ett tag sen kom idag! Men gladast är jag över att äntligen få lägga mig i sängen och sträckläsa We'll always have summer av Jenny Han. Har längtat hela året på att få göra det! Happy days! 

 

För ett tag sedan läste jag ut boken Kär i kärleken och jag kan säga att jag blev lite besviken. Det otroligt härliga omslaget till pocketboken gjorde att jag hade väldigt höga förhoppningar på den, vilket kanske inte var så bra.

 

Den handlar om Timotej af Lilja (Åh, så himla härligt namn) som flyttar till London från sin hemstad Stockholm. Trots den stora omställningen får hon det rätt bra i London och hon får många nya vänner. Hon hittar även många nya killar att bli kär i. Till exempel Wille, Paul och John (eller Rotborsten som hon kallar honom). Allt detta låter ju underbart, och det skulle det vara också, ifall det inte var för att killarna envisas med att dumpa Timotej hela tiden, vilket lämnar henne med krossat hjärta. Och frågan är också vad Timotej egentligen vill ha. Är det ett långvarigt förhållande eller vill hon bara ha någon där för att inte känna sig så ensam?

 

Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, men efter ett tag gick det lite lättare. Dock var det först framåt slutet som jag tyckte den blev intressant på riktigt. Jag tyckte det var för svårt att få grepp om karaktärerna för att jag skulle bli fast i boken, och vissa saker förklarades inte tillräckligt tidigt för att jag skulle hinna med. Allt kändes för förvirrat för att den verkligen skulle fånga min uppmärksamhet, vilket kändes lite synd eftersom att jag trodde att den skulle göra mig helt uppslukad direkt.

 

Bokens story är ju dock bra, och framåt slutet blev den till och med ganska spännande och då ville jag verkligen fortsätta läsa. Jag gillar också att den utspelar sig i mina två älskade städer London och Stockholm, vilket gör att man känner igen sig och kan måla upp bilder i huvudet mycket lättare. Jag kanske hade för höga förhoppningar på Kär i kärleken eftersom att jag har sett många som skrivit att den var jättebra.

 

Jag tycker att man absolut kan prova att läsa den här boken, eftersom att den verkar ha fallit många i smaken, dock bara inte mig.

 

När jag gick i åttan så fick vi uppgiften att göra en kort "bok" om oss själva. Vi fick själva välja precis vad vi skulle skriva om men de flesta hade med kapitel om kompisar, familjen, intressen m.m. Vår lärare tog sedan in böckerna, betygsatte de men lämnade inte tillbaks de - förens idag, ett och ett halvt år senare.

 

Det är år 1945, och Tyskland har besegrats av de allierade i andra världskriget. Men det är inte alla som är glada över det. Den engelska tjejen Rusty blev ivägskickad till USA vid krigets början, för att bo hos en fosterfamilj, och nu när England inte är hotat längre är det dags för henne att återvända hem. Hem till en mamma hon knappt känner igen, hem till en oförstående pappa och hem till ett land slaget i spillror. Rusty känner sig helt felplacerad i England efter sina fem år i USA, och på internatskolan där hon börjar blir hon den konstiga tjejen med fel vanor och språk, vilket inte hjälper henne att komma över sin längtan tillbaka till USA. Men England är hennes hem nu, fast det känns som ett helt främmande land, och hon måste lära sig att leva där och lära sig tycka om sina föräldrar igen.

 

Hemlängtan är en extremt bra och rörande bok som visar Rustys förrvirring och försök till att hitta sig själv, utan ett riktigt hem att ty sig till. Man kan riktigt känna Rustys frustration och hemlängtan, och man börjar verkligen sympatisera med henne. Tycker man om böcker om andra världskriget, som jag gör, är den definitivt värd att läsa och det är intressant att se att kriget verkligen satte sitt spår i och förstörde för alla i de inblandade länderna. Michelle Magorian har än en gång lyckats med att skriva en väldigt bra och gripande bok!

 

Nu är vårterminen nästan slut och för många 9:or betyder det bal! Jag har listat de tre böcker som jag tycker bidrar till en härlig balstämmning :).

Jag har precis läst ut Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo, och jag blev väldigt positivt överraskad av den!

 

Boken handlar om Alicia som går i ettan på gymnasiet. Men Alicia är inte nöjd med sitt eget liv, och hon känner att hon inte vill sitta i ett trångt klassrum dagarna i enda och ta reda på vad x och y är i ett matteproblem. Alicia vill uträtta stordåd. Så i stället för att fortsätta naturprogrammet slutar hon skolan, klampar in på ett café och säger bestämt att hon tänker börja jobba där. På caféet finns Siri, Ellen och Sofia, men viktigast av alla är stamkunden Isak med det mörka lockiga håret. Redan i samma sekund som han kommer in genom cafédörren har Alicia bestämt sig för att han ska bli hennes.

 

Men när andra jobbiga saker händer märker Alicia att det inte är så lätt att vara vuxen. Samtidigt som hon vill flytta hemifrån och bo i en liten lägenhet själv vill hon bara bli tröstad av sina föräldrar utan att behöva ta ansvar alls.

 

När jag läste lite om boken tyckte jag att verkade ganska tråkig och jag kände mig inte alls sugen på att läsa den, och den känslan höll i sig över de första sidorna i boken också, men när jag väl hade kommit in i den så släppte det. Allt jag säger är sant är en otroligt rolig och sorglig bok, med känslor i massor. Det enda negativa var att den var lite väl kort, och jag tycker kanske att det hade kunnat vara lite mer "utfyllnad" mellan de stora händelserna. Men i det stora hela är det en väldigt bra bok, med helt underbara karaktärer! Speciellt älskade jag Alicias mormor, och jag skrattade högt flera gånger åt Alicias och mormoderns konversationer.

 

Jag tänkte visa er vad jag planerar att läsa i sommar, precis som Olivia gjorde, fast med bilder. Jag kommer inte att visa alla böcker som jag ska läsa utan de böcker som jag har lagt undan speciellt ämnade för att läsa under sommaren, alltså typiska sommarböcker som utspelar sig under denna årstid. Det finns inget mysigare än att läsa en riktig sommarbok på gräset, balkongen, terassen eller stranden!

 

Det har gått tre år sedan Allison försvann spårlöst från ett pyjamasparty med sitt tjejgäng, och sedan dess har mycket hänt. De fyra återstående tjejerna i gänget, Hanna, Emily, Aria och Spencer, har glidit ifrån varandra och hälsar knappt på varandra längre. De vill alla slippa tänka på Allison och allt som ledde fram till hennes försvinnande. Men när någon som kallar sig "A" börjar skicka mystiska meddelanden till vännerna med hot om att avslöja deras mörkaste hemligheter, sådant som bara Allison kände till, tvingas de börja gräva i sina minnen igen, och det som finns där är inte vackert. Men vem är "A"? Är det Allison som har kommit tillbaka, eller är det någon annan som har fått reda på alla deras hemligheter?

 

Jag gillade hur Sara Shepard verkligen blandade chick-lit med spänning och mystik i den här boken. Det blev som en slags blandning mellan Clique, Gossip girl och Desperate Housewives, vilket visade sig vara ett mycket lyckat koncept. Jag gillar böckerna i Clique-serien, men de här var nästan bättre, om man ser till handlingen och karaktärerna. Alla tjejerna i boken var, trots deras fel och oärlighet, väldigt lätta att tycka om, och jag föll direkt för Spencer och Emily. En annan sak som gjorde den här boken bra är att den vävde in viktiga och aktuella ämnen, som homosexualitet, utan att få det att kännas konstlat.

 

Det som var mindre bra med den här boken var att den var väldigt kort, och jag kände inte riktigt att jag fick reda på så mycket som jag skulle ha velat. Nu har inte jag läst de andra böckerna, men den kändes lite mer som en introduktion än en riktig bok i serien.

 

Men gillar ni Clique och Gossip girl ska ni absolut ta och läsa den här boken! Jag ser fram emot att läsa de andra böckerna i serien och sedan se TV-serien. Det här är precis en sådan bok som jag kan tänka mig att läsa på stranden i sommar!

Makieus kommentar: Håller verkligen med! Måste bara tillägga att böckerna inte bara innehåller spänning, utan de innehåller verkligen spänning. Jag kunde inte gå och lägga mig förens jag hade läst klart en av böckerna eftersom att jag var så spänd över att få veta vad som kom att hända härnäst, jag kände mig inte trygg förens jag visste att karaktärerna i boken var trygga. Det kan i och för sig ha att göra med att jag är otroligt lättskrämd...

 

Dessa böcker som lärarna tvingar i oss oskyldiga ungdomar.... Allvarligt talat den här boken mördar min läslust helt och hållet. Måste läsa ut den om två dagar och jag har knappt läst en fjärdedel. Nu förstår jag verkligen varför vi bokälskare i unga åldrar är så få. Alltså denna bok är så... inte bra.