Hon går genom tavlan ut ur bilden - Johanna Nilsson

Hon går genom tavlan ut ur bilden
Denna bok har jag läst i skolan de senaste tre veckorna. Jag och min bokcirkel har verkligen fått många skratt av att diskutera boken vilket kanske är lite märkligt med tanke på att boken handlar om extrema fall av mobbning. 
 
Here's the thing: Nilsson skildrar verkligen mobbning i unga åldrar superbra ingen tvekan om det, men det som fick mig och mina klasskompisar att skratta var mest hur...den liksom bara var...konstig. Huvudkaraktären Hanna var hm ja...speciell. Ingen av oss tyckte riktigt synd om Hanna trots att hon var ett offer under den större delen av boken. Jag tyckte mer synd om hela Hannas klass eftersom att precis alla förutom en tjej var ganska så rubbade. Jag måste säga att det här var ett väldigt sällsynt exempel på hur en klass kan se ut när de går i 4:an - 6:an. Visst förekommer det säkert, men jag har inte hört talats om så många 11-åringar som röker och super varje helg eller har som en slags regel att man måste ha haft sex innan man börjar högstadiet....  Det var ingen dålig bok för att vara en bok som man läser i skolan men jag störde mig ganska mycket på framförallt karaktärerna i den. Jag störde mig på Hanna, jag störde mig på hennes klass, hennes lärare, hennes klasskamraters föräldrar o.s.v. 
 
Den här var i alla fall bättre än Peter Pohls Janne min vän som jag tvingades läsa i 9:an. Dock så förknippar jag denna bok med filmen Jag saknar dig som även är skriven av Peter Pohl. Varför jag förknippar de? Båda inehåller sorgliga handlingar men ändå så fick de mig att skratta/rynka på ögonbrynen. Jag saknar dig handlade om två systrar varav den ena dör och Hon går genom tavlan ut ur bilden handlar om grov mobbning och nu låter jag säkert hemsk som säger att jag skrattar åt de men till mitt försvar så är jag långt ifrån ensam om att skratta åt dessa och det var självklart inte händelserna som fick mig att skratta utan mer karaktärernas udda beteende. Om du ska skriva en historia om något sorligt, GÖR INTE KARAKTÄRERNA SÅ HIMLA KONSTIGA ATT FOLK VILL SKRATTA TACK! Allvarligt talat, när jag såg Jag saknar dig på skolbio satt hela biosalongen och skrattade trots att det var extremt sorgligt. Enligt mig så har man misslyckats med något om man får folk att skratta när det är meningen att de ska gråta...

RSS 2.0