För ett tag sedan läste jag ut boken Kär i kärleken och jag kan säga att jag blev lite besviken. Det otroligt härliga omslaget till pocketboken gjorde att jag hade väldigt höga förhoppningar på den, vilket kanske inte var så bra.

Den handlar om Timotej af Lilja (Åh, så himla härligt namn) som flyttar till London från sin hemstad Stockholm. Trots den stora omställningen får hon det rätt bra i London och hon får många nya vänner. Hon hittar även många nya killar att bli kär i. Till exempel Wille, Paul och John (eller Rotborsten som hon kallar honom). Allt detta låter ju underbart, och det skulle det vara också, ifall det inte var för att killarna envisas med att dumpa Timotej hela tiden, vilket lämnar henne med krossat hjärta. Och frågan är också vad Timotej egentligen vill ha. Är det ett långvarigt förhållande eller vill hon bara ha någon där för att inte känna sig så ensam?

Jag hade väldigt svårt att komma in i den här boken, men efter ett tag gick det lite lättare. Dock var det först framåt slutet som jag tyckte den blev intressant på riktigt. Jag tyckte det var för svårt att få grepp om karaktärerna för att jag skulle bli fast i boken, och vissa saker förklarades inte tillräckligt tidigt för att jag skulle hinna med. Allt kändes för förvirrat för att den verkligen skulle fånga min uppmärksamhet, vilket kändes lite synd eftersom att jag trodde att den skulle göra mig helt uppslukad direkt.

Bokens story är ju dock bra, och framåt slutet blev den till och med ganska spännande och då ville jag verkligen fortsätta läsa. Jag gillar också att den utspelar sig i mina två älskade städer London och Stockholm, vilket gör att man känner igen sig och kan måla upp bilder i huvudet mycket lättare. Jag kanske hade för höga förhoppningar på Kär i kärleken eftersom att jag har sett många som skrivit att den var jättebra.

Jag tycker att man absolut kan prova att läsa den här boken, eftersom att den verkar ha fallit många i smaken, dock bara inte mig.