Ja... ärligt talat kan jag inte säga mycket mer än att jag gillade boken. Den var liksom härlig och somrig och det är en bok som man bara kan läsa när som helst, var som helst! Eller nja kanske inte när som helst, med tanke på att det är en riktig sommarbok så tror jag inte att jag skulle ha uppskattat den lika mycket på vintern. Men det är verkligen en bra bok som håller dig sällskap under de långa sommardagarna då alla dina kompisar är bortresta och du är kvar hemma. Förutom det så gillade jag verkligen beskrivningarna och karaktärerna i boken. Jag kunde föreställa mig hur allt såg ut, bilden var så himla klar. Jag kunde se sommarhuset i Grekland, jag kunde se stränderna, jag kunde se nattklubbarna. Det var nästan som om jag åkte med på semestern.

 

Trots att karaktärerna var en aning konstiga och hade sina... brister så gillade jag de. Det kanske till och med berodde på deras konsitgheter och brister. T.ex huvudkaraktären Kellys pojkvän Mike. När Kelly berättade för Mike att hon hade ändrat sig och inte ville följa med Mike och hans biffiga kompisar i en skåpbil på en resa genom Europa hela sommaren så blev han helt galen typ. Han började skälla ut henne och skrika och svära åt henne i telefon... mysig pojkvän liksom! Men saker och ting förändrades mot slutet. Man fick se en del karaktärer blomstra under bokens gång och det var intressant.

 

Det måste vara de ovanstående sakerna som fick mig att fortsätta vända blad i boken, för det fanns verkligen noll spänning i den enligt mig. Noll, zero, none! Jag har läst en del dåliga recensioner om boken men jag håller inte med de. Under en kväll (snarare natt/tidig morgon) då jag satt och läste den märkte jag hur mycket klockan var och bestämde mig för att  'bara läsa ut kapitlet, sen går jag och lägger mig!' Helt plötsligt så hade jag omedvetet läst två kapitel till. Vilket ni säkert känner igen er i.

 

Long story short: Jag gillade Släppa taget. Nothing more, nothing less.