En sak jag stör mig på är när författare gör karktärer så fruktansvärt underbara. De gör inte bara så att huvudkaraktären i boken faller för den där speciella personen utan de gör att vi läsare också faller för den där speciella personen, vilket kan vara både mysigt och frustrerande. Speciellt Meg Cabot är bra på att göra detta. Jag tror inte jag har läst en enda bok av henne där jag inte blivit avundsjuk på när huvudkaraktären i slutet av boken har sin romantiska stund med den där underbara killen. Killen som alltid har varit där, killen som är bästavännen, killen som är irriterande på ett gulligt sätt, killen som är en hjälte, killen som känner dig bättre än du känner dig själv, killen som är en riktig romantiker. Where can I get one of those? Visst kanske det finns sådanna killar i verkligheten men alltså vad är chansen att man träffar en sån? 

Karaktärer som jag önskar kunde hoppa ut ur boken och in i verkligheten: Dave i Georgia Nicholsons dagbok,  David i Washington D.C, Edward Cullen i Twilight, Michael i En prinsessas dagbok, Adrian i Välkommen hem och Ezra i Pretty little liars.

Denna gång får ni klara er utan en sammanfattning av boken från mig. Jag känner inte att mina ord om handlingen skulle göra boken rättvisa.

Gud den här boken är så pass otroligt grymt bra. Inte ens det, den är above and beyond otroligt grymt bra. Den är fylld med romantik, passion och en massa känslor. Den verkligen fick mitt hjärta att smälta.
Det gick så otroligt snabbt att läsa den och under vissa stunder försökte jag läsa extra långsamt bara så att jag kunde behålla känslan av att läsa denna underbara bok lite längre. 

Jag hade dock inte behövt vänta ett halvår på att få läsa den. Den var inte lika somrig som de tidigare två böckerna vilket inte gjorde mig något. Som i många böcker och filmer så stod huvudkaraktären Belly vid ett vägval. Valet mellan två killar, som råkar vara bröder och som hon båda älskar. Trots att jag vill påstå att jag alltid visste innerst inne vem hon skulle end up with så måste jag säga att jag verkligen tvivlade ett tag där. Det var inte alls så uppenbart som det brukar vara i sådanna böcker/filmer.

We'll always have summer gick rakt in i hjärtat och det ser ut som om den kommer att stanna där ett bra tag. 

Cammie Morgans är en femtonårig tjej som tampas med vanliga problem, som vilka accesoarer som passar bäst tillsammans eller vad man egentligen ska prata om när man är på sin första dejt. Saken är bara den att Cammie faktiskt är allt annat än en vanlig tonårstjej. Hon går nämligen på the Gallagher Acadamy, en internatskola som utbildar tjejer till spioner och istället för att lära sig att hoppa bock över en plint eller att kunna rabbla alla delstater i USA studerar Cammie fjorton språk och avancerad kemi och hon kan döda en person endast med hjälp av okokt spagetthi. Cammie klarar sig bra på Gallagher Academy och har många vänner, men när Cammie plötsligt blir kär för första gången i en kille från en närbelägen stad ställs allt på sin spets, eftersom att Cammies riktiga identitet som spion är topphemlig och inte får avslöjas på något sätt.

Åh, vad jag tyckte om den här boken! Som liten älskade jag Spy Kids och det här är som Spy Kids i bokform för femtonåringar blandat med en Meg Cabot-bok, vilket, enligt mig, gör den helt underbar. Jag tycker spiongrejer är så himla coola, och att den utspelar sig på ett internat gör bara saken bättre. Dessutom innehåller den kärlek, vänskap och sorgligheter, samtidigt som den ibland är hysteriskt rolig. Jag blev heller inte uttråkad alls genom hela boken, trots att det inte hände jättestora saker hela tiden, utan det var väldigt roligt och spännande att bara få följa tjejerna på the Gallagher Academy i deras vardagsliv som var så mycket mer spännande än de flesta tonårstjejers.

Det finns inte mycket negativt att säga om den här boken tycker jag, förutom att den kanske inte var så normbrytande, om ni förstår vad jag menar? Det var hela tiden det här tjatet om att "Jag är en tjej och därför måste jag göra så här", och "De är killar, vilket är en helt annan sorts människor", och jag tycker kanske inte egentligen att man måste dela upp tjejer och killar på det här sättet. Men samtidigt som den inte var så normbrytande så var det hela tiden tjejerna som slog ner killarna, vilket kanske visst gör att den var det? Jag kan inte riktigt bestämma mig på den punkten...

En sak som jag är säker på är däremot att jag ska läsa resten av böckerna i serien! Hittills finns det fem böcker i serien, och tvåan heter Cross my heart and hope to spy. Alla böckerna har ju så himla fina omslag också!

Föresten vill jag också säga grattis till Makieu som, precis som hon skrev i förra inlägget, fick ett stipendium i form av The Hunger Games-böckerna på avslutningen!

Alltså okej, jag måste verkligen recensera denna bok här och nu. Jag struntar i att jag skapade denna blogg för några sekunder sedan och varken har gjort ett inlägg eller en design.

Igår köpte jag boken "Mycket mer än så" av Sarah Dessen efter många veckors funderande. Jag har pendlat fram och tillbaka mellan "jag köper den" och "eller nej...ska jag verkligen?" Jag läste massa recensioner om den innan jag bestämde mig för att jag får ta risken. Var boken värt sitt pris? Ja. Minst sagt. Men innan jag börjar att babbla om varför denna bok är så underbart fantastisk kanske jag ska berätta lite vad den handlar om. (Om du inte orkar läsa allt och redan vet vad boken handlar om, rekomenderar jag dig att hoppa över följande stycket och fortsätta till det sista stycket.)

Boken handlar om Auden som alltid har varit den perfekta dottern och eleven. Hon har helt enkelt gjort allt som krävs för att hennes föräldrar ska vara tillfredställda med henne. Men under tiden som hon har presterat mer än bra inom skolan så har hon missat en hel del när det kommer till sociallivet. Hon bestämmer sig en dag för att tacka ja till att åka till Colby i åtta veckor för att bo där med sin pappa och hans nya fru Heidi som precis fått ett barn. När Auden väl är i Colby börjar hon upptäcka saker som hon har missat under den tiden hon var upptagen med att göra bra ifrån sig i skolan. Hon inser att hon har brist på erfarenhet av många "vanliga" tonårsaker t.ex hur tjejer i hennes ålder pratar, hur man bär sig åt på en fest eller hur man pratar med killar. Samtidigt så besväras hon över hur familjesituationen är hemma hos sin pappa som just har fått en till dotter vid namn Thisbe men är allt för upptagen med att skriva på sin bok, vilket lämnar hans fru Heidi ensam med Thisbe. Auden hinner med en hel del under de åtta veckor hon spenderar i Colby, bland annat jobbar hon i en klädbutik, lär sig hur människor i hennes ålder bär sig åt i olika situationer och så träffar hon en kille vid namn Eli som har varit med om något bedrövligt.

Det tar ett tag att komma in i boken så det gäller att inte ge upp efter de första tjugo sidorna eller så. Man kan först uppfatta den som stel men när man väl har kommit in i boken är man fast. Det krävs en enorm självbehärskning för att lägga ifrån sig boken och även när du har lagt ifrån dig boken så följer den med dig i dina tankar. Jag skulle vilja påstå att det här är en riktig sommarbok och jag får "Sommaren jag blev vacker av Jenny Han"- känslor direkt. Många böcker och filmer som handlar om tonåren är ofta sterotypiska, t.ex om hur man överlever High School, någon som förvandlas från skolans nörd till skolans drottning eller hur man får killen man vill ha o.s.v. Jag har inget emot detta, faktum är att jag älskar sterotypsika tonårsböcker av någon anledning, men denna bok var något helt annat. Den väckte liv och känslor inom mig och jag finner det väldigt svårt att beskriva denna bok med ord som gör den rättvisa. Man får följa med Auden och verkligen se henne blomstra och leva upp till det hon verkligen kan vara. Hon är mer än bara skolböcker och bra betyg och det är så sjukt spännande att få se bit för bit hur hon upptäcker det själv och försöker reparera det som hon har missat. Jag skulle kunna skriva hur mycket mer som helst om varför jag tycker att du ska läsa denna bok om du inte har gjort det än, men det tror jag ingen orkar läsa. Så jag avlutar nu med orden: Läs "Mycket mer än så", du kommer inte att ångra dig.